Mina tankar om Lärplattformar

Det finns många tjänster som är utvecklade i dessa plattformar vi har sett exempel på i kursen? En sak som kanske glöms bort är hur plattformarna är formmässigt designade? Hur ser de ut och hur fungerar form och funktion tillsammans. Tankar om gränsnitt och sociala medier i utbildning är eventuellt det som utvecklas sist? Det tillsammans med plats för det multimodala lärandet. Det är fortfarande mycket mapphantering och gömda platser t.ex. i Fronter som vi använder på gymnasieskolan där jag arbetar.

Fronter är ett relativt klumpigt verktyg som inte går att anpassa särskilt mycket. Detta sagt också med tanke på att våra elever har olika typer av funktionshider. Det finns inte mycket man kan göra för att tillgänglighetsanspassa plattformen. Verktyget ser ut som något som var utvecklat för en del år sedan. Det är inte roligt att använda för våra elever. I reklamen nämns hur många vi är som använder Fronter, personligen gör jag det under protest och ingen har frågat vad vi tycker om verktyget. Någon skolchef köpte platformen. Jag undrar om de fick den extra billigt?

En Plattform ska fylla många olika funktioner på en distansutbildning och bäst vore kanske om den är möjlig att anpassa för olika verksamheter och behov. På den här kursen finns det mängder av stoff och det känns som om jag ibland går lite vilse bland all information och vad som krävs av mig som student? Det är bra hjälp med frågeställningar runt varje delmoment. Det är inspirerande frågor och hjälper mig mycket. Det finns mycket information att det skulle räcka för ett studieår. Det är viktigt att gå igenom materialet ibland för att se att det är aktuellt och alla länkar fungerar? Jag tycker att plattformen ger ett intressant intryck. Jag vill dyka ner och utforska sidorna! Verktyget är stimulerade att arbeta med men kräver en del tid att komma in i tycker jag.

Jag läser några andra distanskurser och de använder inte webbverktyget lika mycket som på denna IKT-kurs. Ett av verktygen är Moodle och det är ganska tråkigt som det är designat på Linnéuniversitet. Man kan t.ex inte göra några formateringar när man gör ett inlägg i diskussionsforumet. Hela verktyget ger ett intryck av att vara en beta test version.

Ytterligare ett verktyg som jag använder är på Söderörns högskola, känner jag inte vad de har för plattform, kanske är det en egen utvecklad applikation? Det finns inte särskilt många funktioner för elever och lärare att använda. Verktyget används mestadels för "Blended learning" och de kurser som bedrivs på helt på distans har inga speciella tillägg. I den kursen jag går nu har läraren kompletterat med videoinspelade föreläsningar för varje delmoment.

PBL (Projekt/Problembaserat lärande)
PBL ställer ganska höga krav på elever och lärare och passar inte så många elever fullt ut på gymnasieskolan tror jag. PBL som kompletterande del i undervisningen tror jag däremot kan passa bra, med digitala verktyg också för ungdomar. Jag har provat PBL på en 5p distanskurs från Uppsala Universitet för drygt 10 år sedan och verktyget de använde var First Class. Det har säkert utvecklats sedan dess. Vi hade en liten del lärarledd tid och mestadels självstudier på kursen. Det fungerade bra för oss, vi var en grupp mycket motiverade studenter. Vi hade inte heller så mycket att jämföra med, för många av oss var det en ny och mycket spännande upplevelse att arbeta med datorer i en självständig studiesituation.

Det finns en viss tekniktröskel för nästan varje verktyg som man börjar att använda beroende på vilken erfarenhet man har. Tröskeln kan överbryggas med hjälp av en genomtänkt, enkel och självklar design. Det finns en bok som heter "Don't make me think" av Steve Krug och han sätter ribban högt vad gäller idealet att webbsidor borde vara självförklarande. Gränssnittet kan utformas på ett sätt som ungdomar är vana vid som t. ex i Facebook.

Vilka är dina synpunkter på lärplattformar baserade på properitär kontra öppen källkod ?
Jag tycker det är mycket mer symatiskt med öppen källod eller ett alternativ emellan öppen och properitär kod. På Fronter t.ex. är allt dolt man kan inte ens om man skulle vilja skriva egen html kod eller se var länkarna går eller vilken url-adress en sida har. Man kan inte få fram några menyer om man högerklickar osv. Allt är styrt och gömt för användaren, man tvingas att lära sig tänka som Fronterutvecklarna har bestämt. Det upplever jag som ganska irriterande.

Du har säkert också andra tankar och funderingar om användandet av lärplattformar......
På den här kursen hade det varit intressant att ta del av mer kritiska synpunkter kring plattformar från personer som använder dem. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om verktygen genom att endast se en instruktionsfilm, ofta märker man fördelar och nackdelar efter att har använt verktyget ett tag tillsammans med elever eller som student. Man måste prova verktyget i ett sammanhang. En lärplattform måste bedömas med tanke på en helhet, hur fungerar kursen och vilken roll spelar plattformen i den. Vad saknar elever och lärare? Vad fungerar bra?